fredag 7 september 2012

Den utvalde

Jonas är en kille som bor tillsammans med sin mamma, pappa och syster Lilly. De bor tillsammans i ett samhälle som heter Enahanda och det är hela tiden övervakat av en kommitté, som bestämmer allt. I Enahanda är det väldigt mycket regler tex. som att man inte får ljuga, man får inte cykla förrän man blir nia (alltså nio år), man måste vara artig och man får inte fråga för personliga frågar osv. för då kan man bli agad. De har inte häller riktiga familjer utan det kallas familjeenheter som består av fyra personer. Man får ansöka efter man/fru om man vill ha någon och sedan får de, efter tre år, ansöka efter barn om det vill, man får ha max två barn.
Varje år föds det 50 barn, av födelsemödrar - födelsemödrar är ett jobb, man föder tre barn och sedan så jobbar man som grovarbetare ända tills man kommer till äldrehemmet. Nybarnen tas sedan hands om av nybarnskötarna (och det jobbar Jonas pappa som) ända tills dem är redo nog att åka ut till en familjeenhet. 

Varje år håller dem en ceremoni, då alla sjuor blir till åttor och alla åttor blir till nior osv. Det här året ska Jonas bli tolva och det är det viktigaste året för då får man ett speciellt uppdrag som man ska jobba med resten av livet. Äldrekommittén delar ut uppdragen till alla tolvorna. Jonas bästa vän Asher blir idrottsledare och en annan vän, Fiona, blir de gamlas vårdare. Men innan man kan jobba med själva uppdraget så måste man utbilda sig för att lära sig yrket. Men Jonas däremot får det viktigaste uppdraget, Minnesbevarer. Som minnesbevarare tar man hand om alla minnen från förr. För att i Enahanda finns det inga färger, inget väder - sol, regn, blåst och snö -, det finns inga backar och det är ingen som har känt riktigt kärlek eller smärta och sorg. Jonas får däremot reda på allt detta med minnen utav den gamle minnesbevararen, när Givaren (som han kallas) lägger händerna på Jonas rygg, åker Jonas in i minnet och känner för första gången sol, eller ser för första gången en färg men han får också vara med krig och  smärta. Det bästa minnet han har fått är när en familj firar jul, för då får han för första gången känna kärlek. Jonas tycker det är orättvist att de inte kan se färger eller att det inte kan känna kärlek...

1 kommentar: